Har vi glömt vad vi egentligen brinner för?
Ridning, det kan vara en hobby, ett jobb eller en sport. Man blir aldrig fullärd, vilket gör att åsikter kommer från både höger och vänster. Jag vet inte hur många gånger människor har kommit fram och knäppt mig på näsan och berättat hur fel jag har i det jag säger eller gör. Men egentligen, hur vet man vad som är rätt eller fel?
Ridsporten kan vara otroligt tråkig ibland, för att veta bäst eller rida bäst är ju oftast otroligt mycket viktigare än en bra attityd. Det känns som att vuxna ibland inte ens vill lyssna för att de är äldre och "ska veta bäst", men istället blir det på hästens bekostnad.
Men i allt det här känns det som att vi glömmer bort varför vi håller på med hästar, glädjen och intresset som vi brinner för. Varför ska vi fortsätta tävla mot varandra utanför tävlingsbanan? Det är ju där vi ska peppa varandra och inte skryta om vems häst som är snyggast.
Jag rider för att det är roligt och inte för att jaga placeringar varje tävling, det borde de flesta människor ha förstått med alla motgångar jag har haft vid det här laget. Jag tävlar mot mig själv, tillsammans med min häst. Jag rider för nollan, inte för placeringen. Jag rider för den där lilla procenten högre än förra gången. Om jag tycker att någon rider bra eller har en fin häst, så har jag inga problem att säga det till dem, för jag vet själv hur glad jag skulle bli om någon sa så till mig. Ridsporten behöver mer av det, har man inget fint att säga så bör man inte säga någonting alls. Eller iallfall säga det på ett fint sätt, inte kalla någon för "djurplågare" bara för att man glömde fodra en häst på morgonen utan mening.
Vi behöver mer positiva miner istället för en negativ attityd och alltid tro illa om alla, high five till alla som håller med mig, nu ska vi förändra häst-sverige!