Min hund Bronzo som vi köpte i April i år förgyllde mina dagar av sorg, fick mig på andra tankar och jag kände glädje och lättnad över att jag ändå gjort rätt val över Quilago. Den hunden var den mest speciella i hela världen och han var så personlig, tårarna rinner när jag skriver det här. 

Han var rädd för de mesta pågrund av jobbiga tidiga upplevelser i sitt liv, skällde på alla hundar. Men han blev bättre och mer självsäker varje månad hos oss och fick tillit för oss.

Den 17 september fick han urinstopp och vi fick åka in till strömsholm. Urinstenar fanns i hela hans urinrör och blåsa. Han fick tömmas akut med hjälp av en nål och opererades sedan dagen efter. Han fick en konstgjord fistel som han skulle få kissa ur i framtiden då hans urinrör var så förstört, detta skulle även göra det lättare för honom att kissa ut stenarna ifall det blev nya.

Allt gick bra och han fick komma hem den 20e, men han mådde riktigt dåligt och hade tappat så mycket i vikt. Han blödde en vecka efter operationen och är än idag så arg över bemötandet vi fick på strömsholm. Vill inte gå in på några detaljer mer än att jag aldrig mer åker dit om jag inte måste. Vi kastades runt bland vetrinärer efteråt och han blev bättre fort men även sämre på några dagar och började få problem med att kissa igen.

Tillslut fick vi åka in akut till strömsholm igen och fick till vår fasa reda på att fisteln börjat växa igen. En ny operation behövdes, fanns inga garantier på att den skulle funka bättre denna gång så vi bestämde oss för att ta det jobbiga beslutet att låta honom få somna in.

Vi ville inte att han skulle gå igenom en operation igen med all smärta och jobbiga upplevelser för hans redan halvt förstörda psyke. Det känns som vi ändå gjorde rätt beslut även om vi saknar honom enormt mycket här hemma, han var mycket speciell för oss.